Artikelindex
10 dramatiska dagar med Jacinta
-Vi behöver el och vatten
-Skoluniformen är gul och blå
-Hirsen tog slut igår...
-Alla vandrar iväg till frisören
-Hurra, vi får gå i high school!
-Helt slut efter semestern
Alla sidor

Torsdag
För en gångs skull kan Jacinta stanna på barnhemmet en hel dag. Mesta tiden tillbringar hon i storköket tillsammans med personalen; Ruth, Sara, Rachel, Morris, Sammy, Margreth... De förbereder mat, diskuterar - obegripligt för svenska öron på swahili - och skrattar högt.
De serverar hirsvälling klockan tio till barn som propert står i kö och så de sedvanliga bönorna med majs och ugali till lunch och middag.
Den här dagen avvisar också Jacinta, för ovanlighetens skull, fem barn.
Hon säger nej till att ta emot en gosse som hon vet röker cannabis, inget knark ska in på barnhemmet. Och hon tvingas avvisa de fyra barnen från Kampi ya Moto som hon tog emot för några dagar sedan. Deras mormor kräver nämligen att de ska få komma hem till henne regelbundet – och det är inga regler som barnhemmet kan acceptera.
Så kommer grannens son över. Han berättar att han fått ett löfte från dem som bor på andra sidan huvudvägen om att vatten ska dras fram till barnhemmet.
Han har till och med en prisuppgift på vattnet, det är ett hyfsat pris.
När han gått upprepar Jacinta vad hon sagt tidigare:
-Det där tror jag inte på förrän vattnet rinner ur kranarna.


Fredag
Jacinta åker tidigt in till Nakuru – idag ska Marthas pappa åtalas för våldtäkt på sin dotter. Hon har inte fått någon exakt tid, utan får sitta timme ut och timme in och vänta, tills hon får besked vid halv tolv: Målet är uppskjutet till mars.
Jacinta är irriterad: ”Så här är det jämt i Kenya!”, muttrar hon, numera van vid det lite smidigare Sverige.
Men ändå fasar hon för att lämna barnhemmet och åka hem till Stockholm, hon har börjat tala om att så småningom bosätta sig halva året i Kenya och jobba under somrarna i Sverige.
-Det ska jag göra när jag får råd. Det är så mycket här som behöver göras. Och jag trivs fantastiskt bra, säger Jacinta som får ett välbehövligt avbrott på kvällen: Hon är bjuden på middag till det par som sköter en engelsmans farm några kilometer längre ner på byvägen, Sheeaz och Wendu.

Hemresa
Jacinta kramar om så många hon kan och fäller en liten tår: Nu dröjer det till sommaren innan hon kan komma tillbaka – om det då alls finns pengar till en resa, att ha barn på high school blir dyrt.
Och fortfarande när hon åker hem på söndag saknar hon besked om hur det går med Rotarypengarna.

Jacinta är totalt slutkörd efter veckorna på barnhemmet och sover som en stock på planet hem. Väl i Sverige säckar hennes kropp ihop: Första dan har hon 39 graders feber och hon fruktar ett tag att hon drabbats av malaria.
Men hon får diagnosen halsfluss. Efter ett par dagar kan hon börja jobba igen.
-Det bästa med att komma hem är ändå att få träffa Lotta, säger Jacinta och kramar om sin artonåriga dotter som åkt hem tidigare för skolans skull.

Lalla Lindström

(Artikeln har tidigare publicerats i Kommunalarbetaren)