Artikelindex
10 dramatiska dagar med Jacinta
-Vi behöver el och vatten
-Skoluniformen är gul och blå
-Hirsen tog slut igår...
-Alla vandrar iväg till frisören
-Hurra, vi får gå i high school!
-Helt slut efter semestern
Alla sidor

Tisdag
Jacinta är nervös när hon ska ta ut pengar till skolavgifterna inne i Nakuru. Hon får gå mellan olika banker, eftersom de summor man får ta ut på korten är begränsade. Men framåt lunch är det klart: Avgifterna är betalda för terminen – fram till april. För de två nästkommande terminerna finns dock ännu inga pengar, men Jacinta hoppas på nya faddrar. Undersköterskan Camilla har nu dykt upp som volontär, och hon har besked om tio nya faddrar från Sverige som kommer att skänka pengar till barnhemmet.

Men listan på vad som krävs för eleverna i high school är lång, en madrass till varje barn, en safaribag som de ska förvara sina ägodelar i, textbok, bibel, kläder, skor...  
Det kommer att bli bråda dagar för personalen på barnhemmet att få ihop alla persedlar, det ska också köpas så billigt som möjligt.


Jacinta är finklädd för dagen i vit och svart lång klänning. Det stundar en lunch med Rotary. Den här gången får hon dock inte berätta om barnhemmet, en amerikan som sponsrar ett annat barnhem i Kenya får mesta tiden.
Jacinta är förmodligen den enda Rotarymedlemmen (jo, hon är medlem i svenska Rotary) som åker matatu hem, betalar sex kronor för tre mil  och trängs bland allt för många passagerare på trånga säten.
När vi stiger av matatun berättar hon upprört att de pengar som hon skulle fått via svenska och kenyanska Rotary, åtskilliga tiotusen kronor, riskerar att frysa inne. Inga papper har nämligen blivit underskrivna och ingen vet var dokumenten finns.

På kvällen samlar Jacinta de fem blivande high school-barnen och visar broschyrer från skolan. Tonåringarna lyser av glädje och förväntan. Jacinta håller ett litet förmaningstal: ”Ni har fyra år på er att visa vad ni vill och kan. Hur ni tar tillvara tiden kan bli skillnad mellan om ni kommer någon vart eller hamnar på gatan! It´s up to you!”

Onsdag
En stor fin van kommer till barnhemmet mitt under lunchen när 280 barn serveras bönor och majs. Föraren söker upp Jacinta och berättar om en hemlös pojke som kommit från Mombasa. Killen har brännskador, någon har satt eld på honom. Föraren vädjar till Jacinta att ta hand om gossen – och Jacinta säger till honom att ordna papper från byhövdingen.
En så utsatt pojke är svår att avvisa.

Jacinta åker in till Nakuru för att besöka Marys mormor – Mary var en av de flickor som först kom till barnhemmet. Hon valde att lämna barnhemmet innan hon slutat skolan och nu vill Jacinta höra hur det gått. När hon kommer tillbaka är hon ledsen.
-Mary har flyttat och är med barn. Det kommer aldrig att sluta bra, säger hon sorgset.
Jacinta har också gått runt i Nakuru tillsammans med Sabine och köpt kläder åt barnen, det mesta har de hittat billigt på marknaden. Mot kvällen delar de ut kläder och skor till barnen. Jacinta tar sig lite tid med alla barn, alla 70 barnhemsbarn verkar se henne som sin egen speciella mamma.

Hon får också ett glädjande besked: Rektorn har bestämt sig för att stanna på barnhemmet. Kanske var det bara en markering för att försöka få bättre villkor...